Anna syr ihop vardagen på Mälartåg

– Jag har aldrig tråkigt när jag åker tåg, för jag försvinner in i min sybubbla.

Broderi har funnits i Anna Anderssons liv sedan hon var sju år och lärde sig hantverket av sin farmor i Flötuträsk i Norrbottens inland, där hon tillbringade all sin fritid. I handväskan har hon alltid nål, garn, väv, och sybåge. Det tar väldigt lite plats och väger nästan inget – perfekt som mindfulness på resorna med Mälartåg från hemmet i Tierp till jobbet på restaurang Pinchos i Uppsala.

– Tåget tar 37 minuter, så det blir ungefär en timmes broderande på en dag. Ett broderi tar, lite beroende på storlek, en månad. Så när det är dags för ett nytt månadskort är det ofta dags för ett nytt broderi.

Att brodera skapar lugn och avkoppling hos Anna Andersson, särskilt viktigt efter hon drabbades av utmattningssyndromför 14 år sedan. När hjärnan har fullt upp med att räkna stygn eller få till mönstret lämnas ingen plats för stress eller orostankar. Inte ens en  tågförsening får Annas puls att öka.

– Nä, jag är nog en av få som tar det lugnt då. Jag plockar bara upp mitt broderi och syr vidare. Jag försöker verkligen att inte jagas och stressas av tid i vardagen. Jag reser i god tid till jobbet och utlovar aldrig någon exakt tid till sambon när jag ska komma hem efteråt. Det tar den tid det tar, skrattar hon.

Tavlorna hon syr består ofta av gamla ordspråk eller moderna citat, gärna med en twist, till exempel ”Störst av allt är bolånet” och ”Små stunder av lycka och falska förhoppningar skänker ångest och obehag inför kommande jävligheter”. De kan beskådas via hennes Instagramkonto @kors_itaket. Bonaden ”Har du sett min laddare?” kom till när hon läst att den frågan är en av de vanligaste numera i svenska hem.

– Jag snappar upp citat som jag hör, läser eller kommer på själv, och så skriver jag ner dem i mobilen för att komma ihåg. Kompositionen, mönstret och färgerna i broderiet ger sig självt och växer fram medan jag syr. Jag har aldrig brist på idéer.

Text: Katarina Myrberg