Cookie Consent by Free Privacy Policy website Lokförare för kärlekens skull | Mälartåg Hoppa till huvudmenymenu Hoppa till innehålleast Hoppa till fotensouth

Lokförare för kärlekens skull

Det behövs fler lokförare i Mälardalen. Angela Aslan kom till Sverige för kärlekens skull för sex år sedan. Nu kör hon Mälartåg − och älskar sitt nya yrke med hjälpsamma kolleger, stort ansvar och vackra vyer från lokförarhytten.

Grattis! Nu har du varit lokförare i lite drygt ett år. Hur känns det?
− Väldigt bra. Jag kom från Libanon 2016 och gifte mig med min man i Stockholm. Jag har kämpat, lärt mig språket och skaffat ett nytt yrke, fått jobb på Mälartåg och dessutom hunnit bli mamma − så det har varit en fantastisk resa.

I Libanon jobbade du som marknadsförare, varför lokförare nu?
− Jag lärde mig svenska i rekordfart på SFI och jobbade på lager. Men jag längtade efter ett mer kvalificerat yrke, men utan alltför lång utbildning eftersom jag pluggat många år i Libanon. Min man peppade mig att söka till MTR:s lokförarutbildning, som tog knappt ett år.

Hur var utbildningen?
− En hel del plugg och mycket nytt att lära om tågvärlden. Jag gjorde mina tre praktikperioder på pendeltågen i Stockholm, som MTR kör. Som lokförare måste du vara stresstålig, men oj vad nervös jag var i början på första praktiken. Jag tvivlade
på om detta var min grej, men min körlärare lugnade mig. Nu älskar jag mitt jobb!

Vad är bäst med att vara lokförare på Mälartåg?
− I lokförarhytten är du din egen chef med mycket ansvar, även om du har stöd
från driftsledningen. Jag har hjälpsamma kolleger och fantastiska utsikter på arbetstid. Tuffast är det om det sker olyckor eller
obehöriga i spår, eller trafik som ställs in av olika orsaker. Resenärerna är värda tåg som går som de ska.

Får du kontakt med resenärer?
− Det är ju främst tågvärdarna som har det, men jag känner igen pendlare som står på stationen varje dag, samma tid. Och jag vinkar alltid till barn som väntar på tåget − för min son Omar älskar tåg och blir alltid så besviken om han vinkar till en lokförare som inte vinkar tillbaka.

Text: Katarina Myrberg

 

Angelas arbetsdag i bilder:

Foto: Niklas Björling